Det är verkligen underbart att vara här hos mamma, även fast det bara är över en helg. Det blir som att komma bort från livet och verkligheten och slappna av på ett annat sätt. När jag kommer hit får jag vara någon annan. Jag återgår till att vara storasyster och slipper något stort ansvar. Att vara storasystern som är jobbig och säger till sina syskon om småsaker. Men också den som småpratar och skojar med sin syster och nattar sin bror - för visst gör jag lite av bägge.

Idag vaknade vi, åt frukost, tog det lugnt och åt sedan lunch. Efter det tog vi en promenad i den isande blåsten ner till udden. Där blåste det som bara den men var väldigt vackert och blev en lustig syn med den snö som låg längs vattnet men i princip ingen annanstans. På vägen hem gick jag och Kalle till konsum för att köpa lördagsgodis. När vi kom hem fikade vi. Jjag, Karin och Kalle spelade vändtia och sedan vann jag på Spökjägarna. Efter det åt vi, jag spelade lite playstation men lillebror sen spelade vi kort allihopa och åt marängsviss. Vilken tråkdag det låter som med bara massa spel och mat - känns som allt vi gör är äter..! Men det har varit en toppendag och kännts precis som en lördag ska kännas! Och nu är klockan alldeles för mycket än en gång och det är dags att sova. Dröm sött!

På morgon var jag på Astrid Lindgren för att träffa doktorn och ta blodprov. Sedan begav jag mig till skolan för nya klurigheter på matten och akademisk uppsats på svenskan. Efter skolan var det öppet hus på vårt kära TEG, dit det kom mycket folk. Det roligaste med dessa kvällar är chansen att träffa och prata lite med de utanför klassen som man inte träffar varje dag.

Nu ska jag packa lite grann inför resan imorgon och sedan sova för trött är vad jag är! I morgon blir jag hämtad vid halv nio och planet till Sturup Malmö Airport går 10.15. Med gudmor och syssling mot Malmö, mamma och sen ska jag träffa Darja när hon jobbat klart!

Imorse vaknade jag med 40 graders feber.. Vilket gick mig att känna mig besegrad av dumma basilusker. Så ingen skola för mig idag och inte blev det något av den planerade tjejkvällen heller. Jag verkar ha förmågan att bli sjuk när det ska hända roliga saker, det händer alltför ofta.. Istället har jag idag kollat på film, och sovit i soffan. Nu mår jag allt en hel del bättre än i morse och febern har gått ner. Gäller att jag blir frisk nu för jag har varken orken, tiden eller lusten att vara sjuk. Kan man egentligen göra något för att friskna till sig? Äta alvedon varvat med chokladpudding och bara vila, sega och ladda batterierna, mer vet jag inte om jag kan göra. Och nu har jag jobbat upp aptiten lite och ska koka pasta till köttfärssåsen som står i kylen. Bon appetit!

"The hours", saftsopps te, lax till lunch, andragradsekvationer, klotter, elevrådsmöte, kyla, brist på mat.., sicken torsdag - ungefär som dagar är mest.

Produktiva resultatet av dagens svenska lektion.

Jag får sitta i en glasbur med stängd dörr, ha ett munstycke i munnen och andas i det. Viloandning, flämtningar, viloandning, andas in allt vad jag kan och sen ut med all luft som finns i lungorna. Därefter är dörren till glasburen öppen, jag andas in ett långt andetag och sen ska jag tydligen bli arg på luften och blåsa ut allt vad jag kan snabbt. Därefter får jag andas in någon gas vilket är jobbigt och får mig att låta som Darth Vader. Det är väldigt lockande att säga "Luke, I am your father", men med tanke på att jag har ett munstycke i munnen och kämpar med andningen via någon liten ventil som lustig åker upp och ner, så motstår jag att säga de välkända orden. Det varungefär så dagens spirometri gick till.. Jobbigt som bara den var det, efteråt var jag helt skakig och det är jag delvis fortfarande. Jag kände hur lungorna jobbade, hur jag andades det lilla jag kan och hur jag blev helt slut..! Det var en vänlig sköterska som berättade om sitt liftande i Frankrike, påpekade att jag var något av en konstnär eftersom jag gjorde små krumilurer i apparaten med min andning och som gav mig en smarrig glass efteråt.

Efter det åkte jag till pappas kontor, drack en kopp maskinerad varm choklad och smet in i arkivrummet. Sådana rum är de bästa med kontor, ett helt rum fullt med kontorsmatrial. Jag lånade busigt nog med mig en penna, jag menar det ska väl märkas att jag var där?! Sedan åt jag och pappa god yakuniki och sushi vid Norra Bantorget. Och just ja jag har prov imorgon, men det löser sig väl - eller så går det åt skogen..

På förmiddagen hade jag min första psykologikurs, det verkar som det kommer bli en ganska jobbig kurs med mycket att ta in och lära men också väldigt rolig! Nu har jag varit hemma en sväng, slängt i mig lite mat och ska alldeles snart gå till bussen för att bege mig till Karolinska. Det gäller väl att jag testandas lite på vägen dit så jag är redo. Eller jag kanske snarare borde andas så lite som möjligt för att spara allt till undersökningen?

Som en tvättäkta bloggare har jag fotograferat min mat..^^

Igår gick det ett radioprogram som handlade om en 19-årig flicka som hade två syskon som båda har neuropsykiatriska funktionshinder. Hon hade en 11-årig lillasyster med autism som själv berättade att hon var duktig på matte men hade svårare att läsa och skriva - det var en av sakerna som autismen ställde till det med för henne. Jag kände igen mig i detta, i 19-åringen. Eller ja vi har båda syskon med neuropsykiatriska funktionshinder och där slutar väl likheterna.. Jag kan inte mycket om vad dessa funktionshinder innebär, vad jag kan är hur min syster fungerar om ens det. Men hon har inga läs eller skrivsvårigheter, inget som märker ut henne till att behöva extra hjälp och behandlas på ett rättvist sätt. Hon fungerar helt enkelt inte "normalt" i alla lägen, hon tänker annorlunda, kan inte förstå på samma sätt som vi andra kan finna självklart. Detta vet jag för det har mamma berättat - vad jag kan är vad mamma berättat. Jag borde kanske skaffa lite mer kött på benen om detta. Fast å andra sidan så behöver jag bara veta vad som gäller min syster, inte hur det brukar vara i för människor med neuropsykiatriska funktionshinder.

Jag och min syster har vuxit upp tillsammans och är väl ganska nära, det skiljer ungefär bara ett och ett halvt år mellan oss. Det har varit bra att ha en syster, någon att leka med och någon att bli riktigt förbannad och bråka med. De senaste åren ar varit jobbiga, åren då hon slutade gå i skolan, bara låg hemma, och ingen visste vad det var för fel på henne. För något fel måste det väl vara eftersom hon inte beter sig som hon borde? Mamma var envis och efter massa tester och utredningar fastslogs det att hon hade neuropsykiatriska funktionshinder. Detta var bara två år sedan, känns inte all som det var länge sedan.. När det väl var fastslagit påbörjades kampen om att hitta en skola och en plats för min syster där hon kunde få den hjälp hon behövde. Mamma hittde ett fantastiskt bra ställe på Österlen som är gruppboende och skola där min syster kunde börja. Hon var först mycket envis, som hon alltid är, och vägrade att åka dit, där skulle hon ju inte vara. Men så småningom så förstod hon att det var för hennes bästa, eller såg någon annan anledning som gjorde att hon gav det en chans. Och nu har hon gått i skolan i ungefär ett halvår, har en väldigt fin lägenhet som hon inrett och ger det hela en ärlig chans, vilket känns så himla skönt för alla!

Vi ses ganska sällan med tanke på alla de mil som skiljer oss åt. Men när vi väl ses så är vi ju bara två systrar som kivas, och blir ovänner. Fast vi bakar även pepparkakshus, spelar spel, leker i snön, busar med vår bror och har det kul!

Man tycker ju att jag borde lära mig något av detta, och det gör jag väl. Dels har jag blivit väldigt flexibel, för fy vad jobbigt det skulle vara annars! Sen har väl mest lärt mig att ta mer ansvar eftersom jag kommit lite i skymundan när det har varit fokus på syster min. Men vi har nog fått ungefär lika mycket uppmärksamhet hon och jag. Först var det mig det var fel på och fokus att finna vad det var som spökade i mig, det tog väl sin tid det med. Och nu har det varit fokus på henne. Sen så har vi ju lillebror som måste stå ut med två jobbiga storasystrar som kräver mer än vad han gör..! Fast han har jobbig hosta som han går och envisas med, så han har sina problem. Alla har vi något vi mer eller mindre brottas med. När jag gick och pratade med en kurator och psykolog sa de att jag borde vara bra på att läsa av människor och situationer utifrån min syster, men det är nog allt bra tveksamt ifall jag är bra på det.

Nog känns det lite konstigt att börja skolan imorgon efter ett sådant långt och härligt jullov. Speciellt eftersom senast jag var i skolan, på julavslutningen, så mådde jag inge vidare, var på permission några timmars permission från sjukhuset och hade en slang i handen. Vilket antagligen låter betydligt värre än hur jag upplevde det.. Men nu är det ju nytt år, ny termin, nya tag och åter till vardagen och rutinerna. 

Så då gäller det att orka hoppa upp imorgon bitti, göra sig i ordning, glida fram på det hala underlaget och ta sig till skolan. Packa väskan och sova ska göras innan dess, woho!

Nu är väskan snart färdigpackad med det pick och pack jag hade med mig, plus en del som får hitrta ett nytt hem hos pappa. Vi ska lämna syster på hennes skola, sen vet jag inte riktigt vad som händer i väntan på att mitt flyg lyfter till kvällen. Kanske fastnar vi i någon seg snödriva, bara för att fördriva tiden - men det hoppas jag banne mig inte att vi gör! Om ett dygn går jag i skolan, det känns ganska overkligt och konstigt..

Vi kör på med en bild och några ord om fler bakverk. Citronfjärilmuffins, väldigt goda muffins - mums! Namnet kommer väl av de små vingar som så fint sitter på toppen. För inte var det några riktiga fjärilar som flög runt i köket under bakandet inte. ^^

Inför brors kalas blev det bakande igår, muffins i de nya fina formarna som jag fick i julklapp! Marsmallowsmuffins, det låter väl ruskigt gott? Muffins med marshmallows och hackad choklad, hur kan det slå fel? Men fel slog det någonstans, för helt lyckade blev de ju inte.. Kanske hade jag för mycket mjöl i? När receptet står i gram och man ska räkna om det till dl är det väl bara meningen att de ska bli fel.. Oätliga blev de inte - jag får ta med några i väskan upp till pappa så blir han glad!



Tror jag får ta och jobba lite på muffinsarnas utseende, helt aptitliga ser de ju inte ut - fast de var de ju i och för sig inte heller..

Sju år fyller min lillebror idag, han börjar bli nästan overkligt stor. Jag kommer fortfarande ihåg dagen då han föddes. Karin och jag hade varit hos pappa och mormor kom och mötte oss på flygplatsen. Mormor var alldeles uppspelt och bland det första hon säger när hon ser oss är att vi har fått en lillebror! Vi begav oss direkt till lasarettet i Ystad där en liten liten bror väntade på oss! Det var alltså sju år sedan, fy vad tiden går fort..


 
Han var kung både igår och idag, dagarna till ära!

Denna dag ser jag alltid framemot och tycker alldeles extra om, även i år! Det är bara för idag är det min namnsdag, den enda jag har. Emelie Rut det är jag det och idag har Rut namnsdag. Dessutom är det kusin vitamins 21-års dag, grattis grattis!

Vi firar namnsdagen i mina fina tofflor som jag fick av pappa i går. Jag vill säga att det är grodor, men på grund av de svarta anntenerna, är det kanske gräshoppor? Kanske bäst att låta det vara obestämt, men roliga är de allt!

Sådär, då var det första dagen på det nya året. Ett nytt år med nya förväntningar, förhoppningar och saker att uppleva. Så då är väl det en ypperlig idé för mig att börja blogga. Bara för att kunna delge alla mina kloka tankar och idéer(läs konstiga funderingar). Ja, gott nytt 2011!